Eftersök på skadat vilt: skyldigheter och viltolyckor

Eftersök är den del av jakten som ingen planerar för men alla måste vara förberedda på.

Lagen är tydlig: den som skadar vilt ska snarast se till att djuret spåras upp och avlivas, och vid jakt på klövvilt och stora rovdjur ska en tränad spårhund kunna finnas på skottplatsen inom två timmar. Vid viltolyckor i trafiken gäller ett eget system där polisen kallar ut eftersöksjägare via Nationella viltolycksrådet. Den här guiden går igenom båda situationerna, vad lagen kräver av dig och hur du gör i praktiken.

Vad säger lagen om eftersök på skadat vilt?

Om vilt har skadats vid jakt ska jägaren snarast vidta de åtgärder som behövs för att djuret ska kunna spåras upp och avlivas. Det står i 28 § jaktlagen. Ansvaret är personligt och ligger på den som sköt, även när jaktledaren organiserar eftersöket. Jakten ska enligt 27 § bedrivas så att viltet inte utsätts för onödigt lidande.

Utöver grundregeln finns fyra bestämmelser som styr eftersöket:

• 17 § jaktförordningen. Vid jakt efter björn, varg, järv, lo, älg, hjort, rådjur, mufflonfår eller vildsvin ska en hund som är särskilt tränad i att spåra upp skadat vilt kunna finnas på skottplatsen inom högst två timmar från påskjutningen.
• 28 § andra stycket jaktlagen. Tar sig skadad älg, hjort eller rådjur in på ett annat jaktområde ska jakträttshavaren eller markägaren där snarast underrättas.
• 9 b § jaktlagen. Kan ett frilevande vilt antas vara så skadat att det snarast bör avlivas av djurskyddsskäl får jakträttshavaren söka efter, spåra eller förfölja det, även om det är fredat.
• 9 a § jaktlagen. Påträffas ett vilt så skadat att det snarast bör avlivas av djurskyddsskäl får var och en avliva det, även på annans jaktmark.

Jägareförbundet påpekar att lagen inte säger när eftersöket ska inledas. Det avgör eftersöksjägaren från situation till situation, med hänsyn till var djuret träffades och hur det reagerade.

Vad gör du direkt efter ett skott som kan ha träffat?

Behandla varje skott som en möjlig träff tills du har kontrollerat skottplatsen. Notera klockslaget, varifrån du sköt, var djuret stod och åt vilket håll det försvann. Markera skottplatsen och flyktriktningen, men gå inte omkring på platsen och trampa ner spåren. Meddela sedan jaktledaren.

Skottplatsundersökningen görs för att avgöra om djuret är träffat och var. Det du letar efter är hår, blod och benflisor, de så kallade pirschfynden. Undersökningen är svårare än den låter, och det finns skäl att låta en erfaren eftersöksjägare göra den om du är osäker. En klumpig undersökning kan förstöra spåret för hunden.

Några punkter att ha klara innan du går ut på passet:

• Vem är eftersöksekipaget i dag? Jaktledaren ska veta vilken hund som finns tillgänglig och hur den nås.
• Hur märker du platsen? Ha snitsel eller markeringsband i fickan.
• Vem ringer grannen? Ha telefonnummer till angränsande jakträttshavare om djuret går över gränsen.

Säkra skott minskar behovet av eftersök. Guiden om skjutträning före jakten går igenom hur du övar på rörligt mål och skjutställningar inför säsongen.

Hur fungerar tvåtimmarsregeln för eftersökshund?

Tvåtimmarsregeln i 17 § jaktförordningen kräver att en särskilt tränad spårhund kan finnas på skottplatsen inom högst två timmar från påskjutningen. Hunden behöver inte vara med under själva jakten, men den ska gå att få fram i tid. Regeln gäller vid all jakt på björn, varg, järv, lo, älg, hjort, rådjur, mufflonfår och vildsvin.

Kravet är på tillgång, inte på att eftersöket startar inom två timmar. Det är jaktledarens ansvar att det finns ett ekipage som kan nås, och Jägareförbundet skriver att hunden ska vara tränad och lämplig för den aktuella viltarten. En hund som spårar rådjur bra är inte automatiskt rätt hund för en skadskjuten vildsvinsgalt.

Saknar jaktlaget egen eftersökshund kan du vända dig till Eftersöksassistans, ett nätverk av erfarna eftersöksekipage som drivs av Jägareförbundets länsföreningar i Västra Götaland och några mellansvenska län tillsammans med förbundets nationella kansli. Förbundet nämner det som lämpligt när eftersöket är svårt att slutföra, när du har begränsad erfarenhet av viltarten eller när du saknar tillgång till en fullgod eftersökshund.

Hur en hund tränas fram till att bli ett pålitligt ekipage beskrivs i guiden om att träna viltspår. Vilka raser som används för eftersök framgår av guiden om jakthundsraser.

Vad gäller när viltet går in på grannens mark?

Har älg, hjort eller rådjur skadats på ett jaktområde och tagit sig in på ett annat ska jägaren se till att jakträttshavaren eller markägaren där snarast underrättas, enligt 28 § jaktlagen. Kan de bara nås med svårighet får polisen underrättas i stället. Ansvaret för att eftersöket fullföljs ligger kvar hos dig som sköt.

Jakträttshavaren har enligt 9 b § jaktlagen rätt att söka efter, spåra och förfölja ett vilt som kan antas vara så skadat att det bör avlivas av djurskyddsskäl. Ett eftersök som korsar en gräns är alltså inte otillåten jakt, men grannen ska veta om det.

Finns det en överenskommelse om eftersök mellan grannlagen, till exempel inom ett viltvårdsområde, ska du känna till den före jakten och inte behöva leta upp den under eftersöket. Mer om älgjaktens organisation finns i guiden om älgjakt, licens och passkytte.

Jägareförbundet skriver också att du under ett eftersök får vidta de åtgärder som behövs, men att du i efterhand ska kunna motivera behovet. Att ett eftersök pågår är alltså inget fribrev, och allt som går utöver vanlig jakt ska kunna förklaras.

Vad ska du göra vid en viltolycka med bil?

Sätt ut varningstriangeln, märk ut platsen och ring 112. Enligt 40 § jaktförordningen ska föraren snarast möjligt märka ut olycksplatsen och underrätta polisen om djuret är björn, varg, järv, lo, älg, hjort, rådjur, utter, vildsvin, mufflonfår eller örn. Det gäller även om djuret dog direkt eller verkar oskadat.

Nationella viltolycksrådet (NVR) beskriver gången så här:

1. Varna. Sätt ut varningstriangeln så att inga fler olyckor händer.
2. Märk platsen. Använd en viltolycksremsa om du har en. Häng den vid vägkanten där djuret försvann. Vid vildsvin, björn, varg eller lo sätter du remsan cirka 100 meter från platsen och talar om det för polisen.
3. Ring 112. Uppge vägnummer eller närmaste ort, hur platsen är märkt, art, antal djur och åt vilket håll djuret sprang.
4. Var nåbar. Eftersöksjägaren kan behöva ringa upp dig för att ställa kompletterande frågor.

För arter som inte står i listan, till exempel räv, grävling och hare, finns ingen formell skyldighet att anmäla till polisen. NVR uppmanar ändå föraren att se till att djuret avlivas och om möjligt flyttas från vägen, utan att riskera sin egen eller andras säkerhet. Att inte anmäla en olycka med ett listat djur är straffbart och kan ge böter.

Vem gör eftersöket efter en viltolycka?

Polisen ansvarar för eftersök efter trafikolyckor och får enligt 40 § jaktförordningen uppdra åt någon annan att göra det. I praktiken går samtalet via SOS Alarm till polisens regionledningscentral, som kontaktar en av NVR:s kontaktpersoner i kommunen. Kontaktpersonen skickar ut ett eftersöksekipage.

Kraven på dem som gör trafikeftersök står i Naturvårdsverkets föreskrifter NFS 2002:18, 33 a till 33 d §§. Varje eftersöksjägare ska:

• ha godkänd svensk jägarexamen
• ha rätt att inneha kulgevär klass 1 efter godkänt prov
• ha genomgått utbildning i trafiksäkerhet vid eftersök enligt NVR:s riktlinjer, förnyad vart tredje år
• för björn, varg, järv eller lo ha genomgått särskild utbildning enligt NVR:s riktlinjer

Hunden ska vara särskilt tränad för ändamålet och ha dokumenterat särskilt goda egenskaper att följa en skadad individ av den art eftersöket gäller. Enligt det allmänna rådet bör en hund som har utbildats och godkänts enligt NVR:s riktlinjer anses ha sådana egenskaper. Eftersöksjägaren bär väst med reflex, länsbokstav och identifikationsnummer, och hunden ska bära halsband. Eftersök av varg eller björn ska göras av en eftersökspatrull.

Ersättning för att ha hjälpt polisen vid eftersök kan enligt 40 a § jaktförordningen betalas ur viltvårdsfonden, men inte till den som har skadskjutit djuret eller till deltagarna i hans eller hennes jaktlag. Naturvårdsverket har under 2025 och 2026 arbetat med nya föreskrifter om trafikeftersök. Kontrollera därför Naturvårdsverkets författningssamling om du ska gå med i organisationen.

Får du själv avliva ett skadat djur?

Ja. Enligt 9 a § jaktlagen får var och en avliva ett frilevande vilt som påträffas så skadat eller i ett sådant tillstånd att det snarast bör avlivas av djurskyddsskäl. Det gäller även om djuret är fredat och även på annans jaktmark. Rätten finns för att djur inte ska lida i väntan på en jägare.

Rätten är inte en skyldighet, och den förutsätter att du kan göra det säkert. NVR avråder den som saknar kunskap från att försöka. Ett påkört rådjur som ligger kvar vid vägen kan du som jägare med vapen i bilen ha både rätt och förmåga att avliva. Ett skadat vildsvin som har gått in i en tät granplantering är en uppgift för ett eftersöksekipage med hund, inte för en ensam förare.

Har ett djur avlivats eller hittats dött efter en trafikolycka ska polisen fortfarande underrättas om det tillhör de listade arterna. Vem som får ta hand om djuret avgörs inte av den som avlivade det. Enligt jaktförordningen tillfaller vissa djur staten och andra jakträttshavaren, och polisen eller eftersöksjägaren talar om vad som gäller i det enskilda fallet.