Karta och kompass: orientera i skog och fjäll

Kartan och kompassen är de enda navigationshjälpmedel som fungerar utan ström, täckning och satelliter. Det spelar mindre roll på en skogsbilväg en klar dag och desto mer i en granplantering när dimman kommer, eller på kalfjället när ledkryssen försvinner i snödrevet. Den här guiden går igenom grunderna så som Lantmäteriet, Fjällsäkerhetsrådet och Svenska Orienteringsförbundet beskriver dem, plus hur du räknar med missvisningen enligt SGU:s aktuella karta.

Vilken karta behöver du i skog och fjäll?

För skog och jaktmark räcker en karta i 1:50 000, där en centimeter är 500 meter. Vill du se detaljer som diken och småstigar är 1:10 000 bättre. I fjällen har de flesta kartor skalan 1:100 000, där en centimeter motsvarar en kilometer. Välj helst en karta på fukttåligt papper.

För papperskartor hänvisar Lantmäteriet numera till e-tjänsten Kartutskrift, där du själv kan skriva ut en karta eller kartbok i 1:10 000 eller 1:50 000, med samma kartinformation som tidigare fanns i Terrängkartan, Fastighetskartan och Fjällkartan. Tryckta fjällkartor finns från flera förlag, men underlaget kommer från Lantmäteriet. Välj “full storlek” när du skriver ut, annars stämmer inte skalan.

Lantmäteriets karttjänst Min karta, som också finns som app, visar kartor och flygbilder över hela landet och låter dig mäta sträckor och ta fram höjdprofiler. En viktig detalj för jägare: fastighetsgränserna i Min karta är inte juridiskt gällande. Kartan visar ungefär var gränsen går, inte var din jakträtt slutar. Hur du får klarhet i det tar vi upp i guiden om att hitta jaktmark och förstå jaktgränser.

Hur läser du kartans tecken och höjdkurvor?

Höjdkurvorna visar terrängens form: ju tätare kurvor, desto brantare. På en orienteringskarta betyder gult öppen mark, grönt tät skog där mörkare grönt är tätare, blått allt som har med vatten att göra och svart det som är hårt eller byggt av människor, som vägar, stenar, branter och hus. Lär dig kartans teckenförklaring innan du går.

Topografiska kartor och fjällkartor använder delvis andra tecken, så läs teckenförklaringen i kartans marginal. På fjällkartor redovisas leder, stugor, rastskydd och vindskydd extra noggrant i en egen färg, och ortnamnen står på samiska inom respektive samiskt språkområde. Hjälptelefoner är utmärkta med en telefonsymbol.

Kom ihåg att en karta är en tolkning av verkligheten och en färskvara. Hyggen växer igen, nya skogsbilvägar dras och leder flyttas. Fjällkartornas underlag revideras med ungefär fyra års intervall, så en gammal karta kan visa en led som inte finns kvar.

Hur passar du kartan?

Att passa kartan betyder att vrida den så att kartans norr pekar mot norr i verkligheten. Då ligger det som finns till höger om dig på kartan också till höger om dig i terrängen. Du kan passa kartan efter tydliga föremål runt dig, som en sjö eller en väg, eller med kompassen, genom att lägga nålen parallellt med kartans meridianer.

Kartans norr ser du på meridianerna, de tunna nord sydliga linjerna i gradnätet som är märkta med grader och minuter i kartans över- och nederkant. Texten på kartan är också skriven mot norr. Svenska Orienteringsförbundets introduktionsmaterial beskriver ett enkelt grepp: vik kartan så att du ser både där du är och dit du ska, håll den med din position närmast magen och vrid hela kroppen tills kartan är passad.

Håll sedan tummen på kartan där du senast visste exakt var du var, och flytta den med dig. Orienterare kallar det att ha en sista säker punkt. Kommer du vilse är det dit du ska kunna gå tillbaka.

Hur tar du ut en kompassriktning från kartan?

Lägg kompassen på kartan med långsidan mellan din position och målet och kurspilen mot målet. Vrid kompasshuset tills dess norrpil och hjälplinjer pekar mot kartans norr, parallellt med meridianerna. Lyft kompassen, håll den vågrätt och vrid dig tills nålens röda norrspets ligger i husets norrpil. Kurspilen pekar nu mot målet.

Lantmäteriet beskriver samma metod i fyra steg:

1. Håll kartan och kompassen vågrätt framför dig och passa kartan så att dess övre kant och kompassens röda norrpil pekar mot norr.
2. Lägg kompassen med kurspilen eller långsidan från din position mot målet.
3. Vrid kompasshuset så att dess norrpil och hjälplinjer sammanfaller med kartans nord sydliga gradnät.
4. Vrid kompassen tills nålens röda norrspets sammanfaller med husets norrpil. Kurspilen pekar då mot målet.

Vad är missvisning, och när behöver du räkna med den?

Missvisning är vinkeln mellan geografiskt norr, som kartans meridianer visar, och magnetiskt norr, som kompassnålen pekar mot. Enligt SGU:s karta för 2025 är den östlig i hela Sverige: omkring 6 grader i södra och västra Sverige, knappt 8 grader kring Stockholm och över 10 grader i nordöstra Norrland. Den förändras över tid.

Eftersom nålen pekar några grader öster om geografiskt norr ska du dra av missvisningen från kartans riktning när du ställer in kompassen. Är kartriktningen till målet 90 grader och missvisningen 8 grader östlig ska du gå 82 grader på kompassen. Lantmäteriets formel för omräkningen är r = k + m minus c, där r är riktningen i kartan, k den kompassmätta riktningen, m missvisningen och c meridiankonvergensen.

Meridiankonvergensen är skillnaden mellan geografiskt norr och kartans rutnät. Den spelar bara roll om du tar riktningen mot rutnätet i stället för mot meridianerna, och den är noll längs medelmeridianen 15 grader öster om Greenwich, som SWEREF 99 TM utgår från. Använder du meridianerna, som Lantmäteriets och Fjällsäkerhetsrådets instruktioner gör, behöver du bara räkna med missvisningen.

Tabellen visar hur långt vid sidan av målet du hamnar om du struntar i missvisningen och går rakt. På några hundra meter till ett tydligt pass spelar det liten roll. På tre kilometer över en myr mot en liten stuga i dimma är det skillnaden mellan att hitta och att missa.

Hur går du efter kompass i terrängen?

Ta ut riktningen, sikta på ett tydligt föremål i kurspilens riktning, till exempel en stor sten eller en torraka, och gå dit utan att hålla upp kompassen hela tiden. Ta sedan nya riktmärken med jämna mellanrum. Dela upp en lång sträcka i etapper och ta ut riktningen på nytt för varje etapp, så minskar risken att du glider ur kurs.

Terrängen gör ofta att du inte kan gå raka vägen. Går du runt en myr eller ett stup, räkna eller uppskatta hur långt du har gått åt sidan och kom tillbaka till linjen. Vid dålig sikt rekommenderar Lantmäteriet att du antingen korrigerar riktningen med snabba blickar på kompassen eller låter en kamrat gå ett stycke före, styr hen rätt och sedan går i kapp.

Ligger målet längs en väg, bäck eller sjöstrand är ett beprövat knep att sikta medvetet lite åt ena sidan av det. När du når ledlinjen vet du åt vilket håll du ska svänga.

Stigar, bäckar och kraftledningsgator är bra att följa när du vill vara säker på var du är. Allt detta fungerar lika bra på väg till ett pass före gryningen som på kalfjället, men övningen ska ske hemma först. Fjällsäkerhetsrådet påminner om att kompass kräver kunskaper, och att den bästa tiden att lära sig är innan du behöver det.

Hur anger du din position om du behöver hjälp?

Ange koordinater om du kan, annars en beskrivning i förhållande till något som syns på kartan, som en namngiven sjö, en vägkorsning eller en bro. En GPS eller mobilens kartapp ger snabbt en position med koordinater, och 112-appen från SOS Alarm visar din exakta position. Ha alltid papperskartan som reserv.

Fjällsäkerhetsrådet betonar att mobil och GPS fungerar bra men att batterier laddas ur snabbt i kyla. Håll telefonen varm innanför kläderna och stäng av funktioner du inte behöver. Har du en karta med rutnät i SWEREF 99 TM, landets nationella koordinatsystem, kan du läsa av en ungefärlig position även när telefonen är död: N-koordinaten räknas norrut från ekvatorn och E-koordinaten österut från medelmeridianen.

Vad du gör om du ändå tappar bort dig, och hur polisen söker efter den som har gått vilse, står i guiden om att vara vilse i skogen och hur du undviker det. Packning och väder för fjällturen finns i packlistan för fjällvandring.